Jag är en dam närmare de 60 och har alltid varit smal när jag var yngre. Jag ”gick på godis” kan man säga:((
När jag blev gravid vid 26 års ålder med min dotter åt jag allt jag kom över och gick upp 25 kg under graviditeten. Samma tre år senare då jag fick min son. Men jag lyckades banta bort mina graviditetskilon med knäckebröd och det var ju inte bra för jag var ständigt hungrig men det är klart att jag gick ner i vikt.
Kan nämna att jag haft psykiska problem sen jag var i 20-års åldern och har ätit psykofarmaka sedan dess. Dessa mediciner gör ju att man går upp i vikt av bara tabletterna och äter man då överdrivet så är det som att trycka på en knapp och du blir smällfet!!
När jag var 50 år vägde jag som mest 113 kg och min mage var som en tunna. Hade ett midjemått som inte var av denna världen och jag mådde jättedåligt både psykiskt och fysiskt. Jag rörde mig inte mycket…orkade inte…fick kärlkramp och diabetes 2.
En dag sa jag till mig själv att nu får det vara nog!! Gick till ett ställe som heter Itrim som finns över hela landet och dem ”hjälpte” mig att gå ner 28 kg men med chokaldbars vilket jag ser nu idag att det är helt fel metod! Jag fick stilla mitt sockerbehov med chokaldbars och ytterst lite mat. Någon alkohol fick jag inte dricka men som sagt jag gick ner. Ibland var jag så hungrig att jag fick gå och lägga mig tidigt på kvällen för att jag inte klarade av att vara uppe. Hungern tog nästan död på mig. Nerbantad av chokladbars så stod jag där utan att veta hur jag skulle göra härnäst. Hur skulle jag kunna börja äta ”som vanligt” igen och inte gå upp i vikt? Jag kunde ju inte äta chokladbars hela livet ut.
Idag har jag hittat ut ur ”fällan”. Tillbaka till alla kolhydrater och socker kan jag inte gå igen för då väger jag snart 113kg igen. Jag testade strikt LCHF-kost först men jag mådde inte riktigt bra när jag uteslöt kolhydrater helt. Jag började då att bara utesluta gluten och socker, alltså pasta och bröd. Det var inte så svårt som jag hade föreställt mig och jag utesluter absolut inte fett. Margarin finns inte på mitt bord utan riktigt smör och grädde ingår i min kost liksom mycket grönsaker och kött och fisk och jag äter frukost, lunch och middag och kvällsmat. Ändå går jag inte upp i vikt. Men det går inte på några dagar att ställa om sig. För mig tog det 2 månader innan jag märkte skillnad så ge det tid! Har också börjat med kosttillskott som Omega 3 och krom vilket gör saken ännu bättre.
Mitt midjemått har minskat radikalt och mina blodvärden är nästan minus! Kan tilläggas att jag tränar ca 3 ggr i veckan och passar massa små goa barnbarn dessemellan. Jag dricker alkohol i måttlig mängd till helgen och äter en och annan chokladbit med mycket kakaoinnehåll. Så visst går det att banta ner sig och framförallt bli en sundare och gladare människa när man får äta sig mätt. Till det roliga hör att från barn får man höra sanningen och mitt barnbarn sa till mig ”Nä mormor du är inte tjock du är lagom” och det är ett bevis på att jag har lyckats:))
Lycka till alla därute med er viktnedgång och ert sockerberoende!! Kan jag så kan ni!