Nu skall ni äntligen få en recension på boken Jaget och Missbrukaren. Det får bli i flera delar för det blev så långt och jag har en massa att skriva om det. Boken är en av de bästa böckerna jag har läst om missbruk. Det tog ett tag innan jag klarade av att läsa böcker av det här slaget. Det var för jobbigt att ta in. Boken Sockerbomben av Bitten Jonsson tog mig lång tid att läsa igenom för det var så tufft att känna igen sig i eländet. Men nu när jag har kommit ut levande på andra sidan så kan jag se på det med distans och teoretisera kring det.

Jaget och Missbrukaren är skriven av en man som heter Craig Nakken som är familjeterapeut och rådgivare i missbruksfrågor och föreläser om missbruk och relationer i USA. Han beskriver i boken hur en person utvecklar en missbrukspersonlighet, hur ett beroende uppstår och hur man kan bli frisk. Fokus ligger på att missbrukaren måste hålla koll på och ha god kännedom om sin missbrukspersonlighet eftersom det är den man måste hålla i schack i resten av sitt liv.

Han börjar boken med följande citat som jag tycker är viktigt att tänka på när det gäller missbruk. Det är inte bara knarkare och alkoholister vi pratar om här.

”Det finns hundratusentals matmissbrukare, spelmissbrukare, arbetsnarkomaner, slösare och andra som lever sina liv i känslomässig isolering, fyllda av skamkänslor och förtvivlan, orsakad av deras speciella missbruk. Denna bok är skriven för dem och deras kamp för förståelse för sitt lidande och erkännande av sitt missbruk. Den är också skriven som en hjälp för att bättre kunna kontrollera sitt identifierade missbruk och för att förhindra att det omvandlas till ett missbruk av annat slag.”

Craig börjar med att förklara varför vissa vill missbruka. Han menar att alla människor längtar efter att känna lycka och harmoni. I livet så går känslorna upp och ner. Ibland är man ledsen och ibland är man glad och det är så det är. En del människor klarar av att vänta på lyckan och härda ut i de svåra stunderna medan en del vill hoppa över det och känna lycka hela tiden. Missbrukare försöker att hoppa över det där tråkiga mellan lyckostunderna och i början funkar det men efter ett tag blir det ohållbart. Craig jämför cancer och missbruk. Cancer är okontrollerbar tillväxt av celler och missbruk är är ett planlöst sökande efter helhet, lycka och frid genom beroendet som bara blir värre och värre om man inte tar tag i det. Missbruk är en progredierande sjukdom. Den blir värre med tiden och kräver allt mer av personens tid och energi, intresse, förmåga att fungera och tillslut lever man inte ett normalt liv längre och styrs bara av drogen och missbrukspersonligheten har helt tagit över jaget.

Missbrukaren är ute efter en sinnesförändring genom sin drog eller sitt objekt som Craig använder sig av genom hela boken. Som exempel så använder matmissbrukaren mat som sinnesförändrare när hen äter eller svälter sig. Det spelar alltså ingen roll vad det är för objekt eller vad man har för ”drug of choise” för det gemensamma är att man använder det som sinnesförändrare.

Han fortsätter med att beskriva utagerande som är då man fysiskt eller psykiskt är inne i missbruket. Det kan alltså vara när man är på väg mot att missbruka och inte bara i stunden när man missbrukar. Man utagerar när missbrukspersonligheten har bestämt sig för att missbruka. När man tänker att man skall åka till affären för att köpa sin choklad. Alltså från tanken dyker upp tills man har ätit upp. Hela den processen är utagerande. Utagerandet är en ond cirkel. Man vill fly från stressen och pressen man känner och vill uppleva sinnesförändring, man kommer på att man skall droga, bara när tanken väcks så blir man lugnare för då vet man att man snart kommer att ha sin drog. När man väl har drogat så väcks skammen och smärtan som gör att man börjar om igen och den onda cirkeln är igång och den gräver en längre och längre ner i marken som en jordborr.

Alla människor använder sig av sinnesförändrare och alla är inte missbrukare. Så när vet man om man är ute på hal is? Craig menar att missbruket blir en livsstil där man tror att man kan fly undan allt genom att förlita sig på objektet. Allt jobbigt i livet som känslor, relationer, problem, smärtor, minnen och frustration läggs åt sidan och objektet tar hand om det. När man hela tiden använder drogen för att fly så lever man tillslut i en känslomässig flykt från verkligheten. Det man känner när man drogar är inga riktiga känslor och vi kan inte få näring från objektet. Näring får vi från mänskliga relationer och inte från objektet. Så när vi drogar så får vi bara en tillfällig sinnesförändring som ger en illusion av att vara tillfredsställd.

Så vi kan konstatera att missbruk är något som skapas genom känslor så det är ingenting intellektuellt vilket kan kännas skönt i tillfrisknandet eftersom man förnuftsmässigt vet att man inte borde droga men om man tar ett återfall så är det inte fel på mig som person utan det var känslorna och missbrukspersonligheten som tog över. Emotionella behov är ofta väldigt brådskande. Saker och ting måste hända med en gång och slår ut all logik!

Craig har en egen definition av missbruk som lyder såhär:

”Missbruk är en patologisk kärleks- och tillitsrelation till ett objekt eller en händelse.”

Så när man utvecklar en onormal relation till objektet för att få sina känslor tillfredsställda så är man missbrukare av objektet. Normalt sett får människor de här behoven tillfredsställda av andra människor, omgivningen, sig själva eller med en andlig kraft men hos missbrukaren ligger fokus på objektet. Normalt är att söka sig ut till andra för att leva men hos missbrukaren riktas fokus på livet in i sig själv och tillslut blir man helt isolerad. Relationer med andra blir meningslösa. Detta gör också att missbruket fortsätter och den onda cirkeln upprätthålls. Den enda primära relationen är objektet. Den enda relation som är viktig tillslut. Detta får konsekvenser i livet och sjukdomen ändrar på en person och dess personlighet.

Personer som missbrukar ser andra människor som endimensionella objekt att manipulera. Så som man behandlar sig själv, behandlar man andra. Missbrukspersonligheten har tagit över totalt. Objektet blir mer tillförlitligt än vad människor är eftersom man konkret får en sinnesförändring när man tar drogen vilket man inte alltid får när man går till en medmänniska. Det är alltså lättare och tryggare att då välja drogen istället för att söka tröst i en medmänniska. Detta är speciellt tydligt om man har vuxit upp i en missbruksfamilj där man har lärt sig att inte lita på andra. Drogerna har varit i fokus och mänsklig kontakt har kommit i andra rummet. Det gör att man som barn i en missbruksfamilj har lättare att falla dit i missbruk själv. Att lita på människor är alltid ett hot mot drogen och därför väljer man som missbrukare att lita på drogen istället. En missbrukare upplever sig också få kontroll över livet när de väljer sitt objekt vilket är lögn och en illusion. De känslorna av kontroll och självförverkligande är bara fejk.

Craig nämner att det finns tre stadier i missbruket.

1. Det första stadiet är den inre förändringen som är beständig. Antingen så kommer man att vara i missbruket hela livet eller så väljer man vid en punkt i livet att vända missbruket och välja tillfrisknandet istället. Det börjar genom att man känner sig hög när man använder ett objekt. Så som många alkoholister vittnar om när de för första gången drack alkohol när de var unga och upplevde en eufori som inte är av denna värld som de fortfarande kommer ihåg flera år senare. Det är den sinnesförändringen vi vill åt och det är jakten på detta som är starten på missbruket. När vi börjar den jakten så börjar också isoleringen från våra medmänniskor, tilliten på vårt egna jag där vi vill skada oss istället för att älska oss själva, vi avskärmar oss från gemenskapen och att vi alla människor är en del av en gemenskap och beroende av varandra och del av något stort som vi inte kan kontrollera. Detta leder till skam och skammen leder till förlorad självrespekt och missbrukaren tar fullständigt över jaget. Missbrukare strävar efter kontroll och perfektion istället för att vara människor men missbrukspersonligheten gör att det blir allt annat än kontrollerat eller perfekt. En normal person som inte är sjuk gör inte så mot sig själv för jaget är viktigare än sinnesförändringen. Hos en missbrukare är det tillåtet att skada sitt eget jag för det är sinnesförändringen som räknas. Så genom att acceptera att man har en missbrukspersonlighet och ta ansvar för den kan man börja ett tillfrisknande och välja relationer som gör att man kan ta sig ut.

2. I steg två ändrar man sin livsstil efter missbruket. När livet och relationerna inrättas efter missbrukets logik. Det innebär att man ljuger för andra, skyller ifrån sig, man skapar ritualer (fredagsmys), man drar sig undan från andra. Det är här det är svårt att vara matmissbrukare för det som ser ut som ett oskyldigt fredagsmys, fika på jobbet, cupcakebak eller macarontillverkning och Istagrammande och bloggande om godsaker men är inte det utan ett upprätthållande och normaliserande av missbruket. Ett heroinmissbruk är inget man bloggar om i positiva termer och det får inga hejarramsor som matmissbruk får. Fruktansvärt ödesdigert för de som är matmissbrukare att ha folk som hejar på och som blir sura när man avstår fikabrödet på jobbet. Sunda ritualer får oss att må bättre och få bättre självkänsla medan missbruksritualer får oss att må sämre. Om man då försöker bryta sitt missbruk och andra misstycker så är det väldigt svårt. Hur skall man då komma ur sitt missbruk om ritualer i samhället är samma som missbruksritualer fast på en kulturell nivå?

3. Det tredje stadiet betyder att livet bryter samman. Här har det gått långt. Man bryr sig inte om vad som händer andra. Det enda som är viktigt är att ha full kontroll på missbruket. Här bryter man tillslut samman av den enorma stress det innebär att hålla missbruket under kontroll. Den smärta och stress som missbruket framkallar bryter tillslut ner en människa fullständigt. Man får raseriutbrott, paranoid, världen vänder sig emot missbrukaren och hen känner att ingen bryr sig om dem eller tycker om dem längre. Nu finns oftast bara familjen kvar och missbrukarens jag klamrar sig fast vid de sista personerna.

För att ta sig ur detta missbruk behöver man alltså inte bara bryta med objektet utan också söka sig utåt till andra för hjälp. Ofta har man glömt hur man gör och faller tillbaka i missbruk om och om igen. Man måste börja lyssna på sitt jag, trycka undan missbrukspersonligheten och vända sig till andra människor. Att vända sig till andra är glädjefullt men det gör också att man är väldigt sårbar och eftersom det var känslorna man som missbrukare har förträngt hela tiden missbruket har pågått så kan detta vara mycket läskigt och skrämmande.

Del två kommer inom kort och efter alla delar kommer jag skriva ett inlägg där jag diskuterar frågor som jag har kommit att tänka på under läsningen av den här boken.