Jag publicerar mitt inlägg här istället för på Kostrådgivarna för det passar bättre in här. Anna Halléns bok LCHF för kvinnor är inte heller något som jag står bakom men nu kritiserade jag LCHF-magasinets förhållningssätt som har stört mig en längre tid.

Här kommer det laddade inlägget men ack så viktiga:

Jag tycker att det är alldeles för lite stöttning kollegor emellan i LCHF-världen. Många brukar säga att kvinnor är dåliga på att stötta varandra men det upplever inte jag är fallet. Alla är dåliga på det helt enkelt men jag tror att det är lättare för män att stötta män än för män att stötta en kvinna och vice versa. Det betyder i så fall att män upprätthåller de ledande postitionerna och håller fast vid dem eftersom de har lättare att stötta varandra. Man håller sig till det som man känner igen. Kvinnor kan stötta ihjäl varandra och inte komma en millimeter så länge inte männen stöttar kvinnorna. Jag har skrivit om den här ojämställdheten förut på min   Ultimatblogg   och jag upplever att i LCHF-världen så skall kvinnor vara de omhändertagande hemmafruarna som lagar mat och männen skall vara experterna. Kvinnor förminskas och förpassas till att försköna och vara omhändertagande medan männen är de allvetande experterna som man skall hålla i när det blåser.

Vi kan ta ett exempel när det gäller det senaste LCHF-magasinet. Där är hälften män och hälften kvinnor men Sten Sture Skaldeman är den tongivande figuren. Han skriver nästan alla artiklar förutom ett par krönikor och någon enstaka artikel. Jag gillar Sten Sture för allt han har gjort och gör för LCHF-rörelsen och vi har samma syn på LCHF med undantag av att jag inte skulle äta frukt som han gör på sommaren och hösten.

Men en sak irriterar mig med   LCHF-magasinet   och det är några av skribenternas oerhört förlegade kvinnosyn. LCHF är stenålderskost men det betyder inte att alla åsikter skall vara lika uråldriga som kosten. Jag stöter på den här förlegade kvinnosynen i varje nummer och lika imponerad som jag blir av det som   Annika Dahlqvist   och  Martina Johansson   skriver lika upprörd blir jag av Sten Stures och Bo Zackrissons kvinnosyn. Jag vill bara säga att jag gillar LCHF-magasinet otroligt mycket och tycker att tidningen gör väldigt mycket för LCHF-världen men nu är det faktiskt 2013 och inte 1800-tal och någon måste ryta till och det får väl bli jag då.

I förra numret av LCHF-magasinet nr 4 2012 intervjuade Sten Sture ett par i England. Barry Groves och hans fru Monica. Mannen är författare och hans fru hade tidigare varit fotomodell vilken Sten Sture hakade upp sig på. Vad kvinnan mer hade gjort var inte väsentligt utan det var bara hennes utseende som spelade någon roll i artikeln. Mannen var den kunniga experten och kvinnan var den som skulle vara till för att behaga. I slutet av artikeln står det så här:

”När det så småningom var dags att åka hem noterade jag ett foto på väggen. Det föreställde en vacker, naken kvinna, fotograferad bakifrån. Det visade sig vara en bild på Monica från hennes fotomodelldagar. Hon var verkligen snygg.

-Ser du likadan ut fortfarande? Frågade jag nyfiket. (Hon är ju trots allt en bit över 70 nu)

-Nej, nej, skrattade hon. Jag var långhårig då och har mycket kortare hår numera.”

Det skämtas till och hennes svar är ju roligt men varför ta med det i artikeln? Antagligen för att visa på vilken alfahanne Barry Groves är som inte bara har lyckats med sin karriär utan också fått en snygg och representativ fru. Sten Sture menar inget illa så klart men hans artiklar känns som om de lika gärna hade kunnat figurera i en Slitztidning från slutet av 1990-talet där en framgångsrik man intervjuades om sin karriär och i en stram kostym och vände man på bladet så var det ett utvik med månadens omslagsbrud. Sten Sture försöker bara vara snäll mot kvinnan, men det blir så fel. Tänk om man hade vänt på steken och kvinnan hade varit experten och mannen hade stått bredvid och blivit behandlad som ett objekt. Det hade varit otänkbart. På det här sättet förminskar Sten Sture kvinnan och förminskande är en av härskarteknikerna. Han kanske bara menar väl men det blir väldigt fel. Det är det som är så farligt. När det är helt normalt att objektifiera, reducera kvinnor till ett utseende och därmed förminska kvinnor just för att de är kvinnor.

Samma märkliga kvinnosyn finns också med i det senaste numret av LCHF-magasinet nr 1 2013. Som svar på en läsarfråga svarar Sten Sture en kvinna följande:

”En anledning till att män lyckas så bra med LCHF är att de gillar kött och smör. Men för många kvinnor låter detta en smula ofräscht. De vill ha färggranna grönsaker, fibrer och nötter, frukt och bär för att känna sig nyttiga.”

Va? Vill vi det? Sten Sture har rätt i sak, men han har inte rätt i att det är kvinnor som misslyckas med att gå ner i vikt för att de gillar frukt och bär osv. Både män och kvinnor som äter för mycket av det goda går inte ner i vikt. Förmodligen lika många män som kvinnor. Ett mycket fördomsfullt svar till kvinnan från Sten Sture.

I slutet av tidningen recenserar Bo Zackrisson författaren, matkreatören och proffsbloggaren  Åse Falkman Fredriksons   bok ”Viktminskning med LCHF” och där ser vi samma sak. Först nämner han att hon är 5-barnsmamma. Något som ALDRIG nämns när det är män som recenseras. Vad har det att göra med boken förresten? Ingenting. Den är inte riktad till barn. Men när vi kvinnor blir mammor så är vi det först och främst. Med mammarollen kommer också samhällets kritiska ögon på oss om hur vi skall uppträda för att vara bra mammor och man blir inpassad i en mall som man skall följa för att inte sticka ut och vara opassande. Män definieras inte först och främst som pappor. Jag vet inte ens om Sten Sture har några barn för det nämns aldrig. Han är man, LCHF-expert och journalist i första hand. Åse är mamma, tycker uppenbarligen Bo. Till saken. Bo skriver följande om Åses bok under rubriken ”Genus i matlagningen”:

”När jag studerar menyerna kan jag konstatera att de av självklara skäl bär en viss ”kvinnlig” prägel. Det är mycket kyckling, la, torsk, fläskfilé och köttfärs. Någon fet entrecote, fläskkarré eller lever gör sig inte besvär i Åses stekpanna. Det finns nog ett genusperspektiv även i matlagningen.”

Vad menar Bo med självklara skäl? Vem har gett Sten Sture och Bo den mycket märkliga idén att män skulle gilla entrecote mer än kvinnor? Vad är det här för lögner de sprider? Bara för att Åses bok inte innehåller vissa köttstycken så betyder inte det att Åse inte äter det eller att andra kvinnor inte gör det. Åse är inte ALLA kvinnor. Att män hellre skulle föredraga lever och entrecote framför lax och fläskfilé låter lika absurt. Jag tror faktiskt att Bo inte visste vad han skulle skriva om Åses bok och därför blajade på om det här för jag kan inte tänka mig att det sitter människor som år 2013 tänker att män och kvinnor skulle vara skapta för att gilla olika sorters mat.

Varför drar Sten Sture och Bo alla kvinnor över en kam när de menar på att vi hellre äter fisk och kyckling än entrecote. Vad menar dem? Jag vill ha en förklaring. Är LCHF-magasinet en uppvisning i manlig muskelstyrka, (för i så fall vinner Martina), eller är det bara ren och skär okunskap och att de är totalt omedvetna om hur förlegade deras åsikter är och hur mycket dem provocerar?

Deras antaganden om de påstådda skillnaderna mellan män och kvinnor hänger så löst att den tavlan för länge sedan har ramlat ner från väggen, gått sönder och slängts i soptunnan.

Till sist vill jag säga att om man inte vågar ta upp saker som ligger och gnager så kan man aldrig komma vidare. Då stannar utvecklingen upp och man står och stampar på samma ställe. Därför är det väldigt viktigt att hylla det man gillar men också våga kritisera när man upplever att något är fel. Så jag anser att LCHF-magasinet gör en fantastisk insats, men de måste omedelbart se över deras förlegade kvinnosyn.

Något för päronknarkaren Sten Sture att filosofera över när han äter sina fräscha ”feminina” frukter.