Jag fick den här frågan i en kommentar och svarar på den i ett inlägg för jag tycker att den var intressant.
Här är frågan:
| Hej!Jag upplever ofta LCHF ”frälsta” som agressiva i sin information. Det enda jag kan jämföra med är när min baptist kompis diskuterar religon. Jag är frisk och har i prinicp aldrig varit sjuk. Jag väger 50 kg sedan 20 år tillbaka och tränar regelbundet 2 – 3 ggr i veckan. Jag lämnar blod och har så bra värden. Nu har jag två goda vänner som sedan ca ett halvår börjat med LCHF. Även om jag själv är nöjd med min egen livsstil lyssnar jag givetvis gärna på deras berättelse om sin resa och livsstilsföränding. De är mina vänner och jag gläds åt att de mår bra. Mår mina vänner bra så mår ju jag också bra. Men jag har ingen avsikt att ändra min livsstil. Jag äter antingen gröt eller muslie varje morgon och jag tror de ägnade över en kvart åt att försöka få mig att förstå hur mycket bättre det skulle vara om jag åt ägg och skinka. Men jag mår ju utmärkt och har inte bett om några råd. De verkade nästan desperata och gråtfärdiga över hur mitt liv skulle gå utför och rablade en massa fakta om hur kolhydrater bidrar till kroppens förfall. Jag var helt utmattad efter vårt samtal. Till saken hör att jag har alltid ätit vad jag tycker är hälsosamt ( och vad som fungerat för mig). Medan de två har festat mycket under många år, ätit massa godis, läsk, snabbmat etc etc har jag bokstavligen inte satt min fot på MC Donalds sen jag var tonåring för ca 100 år sedan. Jag lagar all mat från scratch med naturliga råvaror men råvarorna är grönsaker, frukt, potatis och rotfruker och bär, pasta, ris, ägg, fisk, mjjölk och smör. Samma som jag ger mina barn. De dricker aldrig saft eller läsk hemma men de får frukt och bär. Chips och pomme frites lagar vi inte men de får potatis och fullkornspasta ofta. Eftersom jag har ätit den maten hela mitt liv, jag har fått mina matvanor från min mamma, och det har fått mig att mår bra i nästan 40 år så vill jag ju gärna ge vidare det till barnen. Så min fråga är, varför ser så många av LCHF-arna som sin uppgift att försöka övertyga folk som inte bett om råd eller ens gett intryck av att de mår dåligt? Mina vänner rablar ”forskning” och specifica medicinska förbättringar på symptom jag inte har. Jag har också en känsla av att många av de som vill propagera för LCHF är de som levt ett ohälsosamt liv innan eller är överviktiga och använt det som en bantningsmetod. Jag känner ingen som varit smal, hälsosam och mått bra som har gått över till LCHF. Det mina vänner också glömmer är att jag haft en hälsosam livsstil i 40 år och därför inte har deras symptom och problem med min kropp och därmed inte något direkt behov eller motivation att börja föra en kosthållning som inte attraherar mig. För all förändring måste det ju finnas en motivation. Annars är det omöjligt att få någon att sluta med något man gillar och börja med något man inte gillar. Ser framemot dina tankar på min fråga. |
Svar:
Jag håller med dig. Visst är det så att de som har gått över till LCHF och upplever enorma hälsofördelar predikar det. Speciellt de som har ätit väldigt dåligt innan eller haft ätstörningar. De märker stor skillnad. Då är man så uppfylld av det att man inte kan se saken ur andras perspektiv. Jag förstår att du inte känner dig motiverad om du tycker att du mår bra och då är det ingen idé. Du måste vilja själv. Men man kan heller inte förkasta det man inte har provat. Dina vänner vill dig bara väl.
Det låter som att du äter bra. Mycket bättre än de flesta. Det enda som jag hade tagit bort ur din kost är gluten. Det har vi människor inte fullständig anpassning för och det finns växtgifter i gluten som gör att våra kroppar inflammeras av det.
Jag tyckte också att jag mådde bra innan jag började med LCHF och jag var normalviktig men det var för att de små besvär som jag hade innan inte märktes för att de hade blivit vardag. Jag visste inte hur bra man kunde må helt enkelt.
Sen finns det faktiskt många som är smala och normalviktiga och inte har haft några som helst problem med sin vikt eller hur de äter som har gått över till lågkolhydratskost. Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och Jonas Bergqvist tex. Men det är för att de har en massa kunskap om vad för mycket kolhydrater gör för ont i kroppen och de vill minimera risken att bli sjuka och de vill leva så länge som de kan på en kost som de anser vara den som är bäst anpassad för kroppen. Precis som min motivation till att äta LCHF har gått ifrån att inte bli tjock till att äta det som jag har läst mig till är mest hälsosamt för människokroppen. Det är min motivation nu.
Även om jag håller med om att det finns en hel del sektsökare som håller på med lchf (och liknande) för att de tror att det är en sekt (de hoppar av allt eftersom nu, och letar andra sammanhang).
Så är just det här argumentet som frågeställaren kommer med lite underligt tycker jag. Det är ju samma sak som man hörde från rökare på 80-talet som hävdade att icke-rökare predikade för dem trots att de rökt i decennier utan att bli sjuka. Samma sak gällde nykteristerna tidigare (även om jag inte upplevt det själv) att de ansågs predika och vara frälsta som påstod att alkohol var onyttigt.
Vill man inte testa så är det ju bara att låta bli.
”Vill man inte testa så är det ju bara att låta bli.”
Detsamma gäller väl ändå för att låta bli att pådyvla andra människor sin ”tro” oavsett hur stora ex hälsovinster man själv upplever sig ha fått?!
Japp, vill man inte testa det så är det bara att låta bli.
Ja visst är det självklart att vi LCHF:are gärna predikar ”evangeliet”, konstigt vore väl annars. Vi vet ju att det är bästa kosten rent instinktivt. Dessutom kommer det mer och mer vetenskapliga undersökningar som också visar det. Jag skulle inte vilja påstå att frågeställaren äter rätt då hon äter potatis, ris och pasta. Och hon mår bra nu, men vem vet hur hon mår om några år…
”Vi vet ju att det är bästa kosten rent instinktivt.”
Hmm trots att jag blivit mycket intresserad av LCHF och i mångt och mycket tror att det är en bra kost, så får en sådan kommentar mig att vilja osäkra min revolver. Okej, den som jag inte har då… För det är exakt sådana kommentarer som indikerar att LCHF är en sekt. Det är mycket som jag själv tycker mig veta instinktivt, men det skulle aldrig falla mig på läppen att påstå att min sanning är den rätta, eller ska gälla för alla andra.
Intressant att frågan handlar om varför LCHF-are ger kostråd till friska människor som inte bett om det och du svarar med att ge just kostråd trots att avsändaren uttryckligen skriver att hen inte vill förändra kosten.
Hon räknar upp vad hon äter i frågan och jag skriver att hon äter bra. På mig lät det som att hon ville ha någon slags bekräftelse på att det hon åt var okej. Jag kan inte säga att hennes mat är helt okej om jag inte tycker det.
Varför i all världen begär frågeställaren att du ska ge en förklaring som är giltig för alla ”nyfrälsta” LCHF:are? Det måste ju finnas hur många förklaringar som helst.
I sak kan jag väl sympatisera med åsikten att det är jobbigt med människor som bara måste påpeka något alldeles oombedda, men det gäller verkligen inte bara LCHF:are.
Hej! Det var jag som ställde frågan. Några har hängt upp er på att jag bad om Anna Marias synpunkter andra undrar om jag vill ha bekräftelse på att jag lever hälsosamt. Andra jämför att äta kolhydrater med att röka. Jag kanske var otydlig i min fråga eftersom den missförstods.
Det jag förundrades över var att de lchf jag mött ser det som en uppgift att omvända mig och få mig att förstå hur ill jag kommer att må framöver trots att jag varken klagat över ohälsa eller önskan om förändring. Jag skulle aldrig drömma om att försöka få dem att sluta med lchf om de mår bra av det inte heller måla upp skräck scenarion över hypotetiska framtida sjukdomstillstånd.
”De vill dig bara väl” köper jag till en viss gräns, om deras propagera de övergår till ett tröttsamt tjat så förstör de trivseln och vem mår bra då? Att försvars med att de bara vill väl är också lite tunn förklaring. Skulle det gälla så skulle det vara fritt fram för vem som helst att ge förslag om barnuppfostran, övervikt, äktenskap etc, inte bara en gång utan upprepade gånger och dessutom komma med tidningsartiklar i ämnet. Räknas det också som att man bara vill väl? Kanske för några, för mig skulle det vara enormt tröttsamt.
Forskning visar på det ena och det andra. Det finns så My key forskning att man i princip kan hitta bevis för vad man vill.
Sammanfattningsvis, jag ville bara diskutera lite bemötandet som jag mött från några lchf och höra Anna Marias tankar. Men det var roligt att det blev ett helt inlägg och att läsare tagit sig tid att kommentera. Tack för mig!